"Vad menar du? Vadå göra slut?"

"Justin kom igen, det funkar inte längre."

"Vadå funkar inte längre? Vad menar du med det?"

"Jag menar att det inte funkar mellan oss längre. Du är på turne och jag åker runt i landet. Vi träffar inte ens varandra."

"Vi visste båda två att det skulle bli så, men vi lovade varandra att inte ge upp. Vad hände med det, Selena?"

"Justin.. Gör det inte svårare än vad det redan är. Okej?"

"Selena, jag äl-.."

"Säg det inte. Du gör det bara svårare."

"Men jag gör ju det, så mycket!! Du anar inte. Du är mitt livs kärl-.."

"Justin, snälla sluta.."

"Vadå, finns det någon annan?"

"Nej, det finns ingen annan än dig. Men det har hållt på länge nu, vi snackar knappt längre."

"Selena.."

"Vet du vad? Jag ska gå för att göra det enklare, hejdå."

 

Jag tog tag i hennes arm.

 

"Selena, gå inte!!"

Hon tittade inte ens på mig, hon kollade bara ner. Hon mumlade ett lågt "förlåt" och sprang ut. Jag sprang efter henne. 

 

"VADÅ SKA DU BARA GE UPP PÅ OSS? VAD HÄNDE MED ATT VI ÄLSKAR VARANDRA? VAD HÄNDE MED ATT VI SKULLE GIFTA OSS, SELENA? HAR DU GLÖMT DET?"

Hon vände sig om långsamt. 

"Förlåt, jag klarar inte av pressen bara. Jag gör inte det. Det räcker nu."

"VILKEN PRESS, SELENA? JAG GÖR ALLTING FÖR DIG. JAG SKULLE KUNNA DÖ FÖR DIG, BARA SÄG ORDET."

"Justin jag äl-.."

"Nej, säg det inte. Gör det inte svårare, remember?"

"Justin, jag gör det så mycket. Men jag klarar inte av det bara längre."

"Det var ju lustigt, för jag skulle kunna ge upp allting för dig. Allt som jag kämpade för, bara sådär, in a heartbeat för dig."

"Förlåt..", hon sprang ut med tårar i ögonen. Jag stod kvar i mitt kök. Hur hände detta hända helt plötsligt? På vår 2 årsdag. Hon hann inte ens se middagen som jag fixade till henne. Jag kände mitt hjärta brista i 1000 delar. 

 

Okej, det var den första delen! Vad tyckte ni? :)