Cristabels POV

Jag rusade ut från Justins hus och satte mig i bilen och körde hem. Hans läppar när de nuddade mina.. Åå herregud, jag vet inte vad jag ska göra.

Jag var hemma inom 5 minuter och jag gick in till köket. Nej... Nej, nej nej, jag glömde att han var här.

”Nämen hej Cris. Ska du inte hälsa på mig nu när jag är ute från fängelset?”

"Varför skulle jag hälsa på dig?", sa jag med en hård röst. Han började komma närmare.

"Var inte sån mot mig Cris, du vet vad som hände förra gången."

"Var är mamma?"

"Mamma är inte här just nu, så vi har tid att prata."

"Jag vill inte prata med dig", sa jag och började känna rädsla för att jag är själv med honom. 

"Kom igen, du är min syster."

"Jag ser dig inte som min bror."

"Jag hade inget annat val och det vet du."

"Inget annat val? INGET ANNAT VAL?!"

"JA."

"DU MISSHANDLADE OCH HOTADE MIN POJKVÄN TILLS HAN FLYDDE IFRÅN STADEN."

"Du vet att du inte får ha pojkvän och han förstod inte det."

"JAG ÄLSKADE HONOM."

"Du vet inte vad kärlek är, du är 18 år."

"Jag kan inte fatta att jag ens försöker ha en konversation med dig, gå härifrån och prata aldrig mer med mig." Jag började gå iväg men han tog tag i min arm och släpade tillbaka mig.

"Jag hoppas verkligen du inte har någon ny pojkvän efter Chris, för om du har det.. Ja, du vet själv vad som händer."

"Gå och dö", sa jag och sprang upp till mitt rum. Jag låste dörren efter mig för säkerhetsskull. Precis då fick jag ett sms från Chris.

I'm sorry, I just can't do it anymore. I love you so much, but he's still threating me. I'll never stop thinking about you. 

Jag fällde en tår. Jag hatar min bror. 

Några månader senare

Jag har kommit över Chris och han har kommit över mig och vi är bra vänner nu, men jag tänker på en helt annan kille hela tiden..

Justin har precis kommit tillbaka från sin världsturné och vi har inte snackat sen han åkte. Jag vill inte erkänna det men jag har saknat honom så mycket att det gör ont och jag är så kär i honom. Jag skickade iväg ett sms till honom.

Hey, welcome back home. i need to see you because we need to talk. text me when you can.

Han svarade fort.

I can right now, do you wanna come over?

Yeah, i'll be there soon. 

Jag gick ut, startade bilen och körde mot Justins hus. Jag vet inte vad jag ska säga än, men jag behöver bara träffa honom. Jag var framme inom 5 minuter och han stod ute och väntade på mig. Sån gentleman som han är så öppnade han min dörr. Vi kramades länge och gick in. 

"Vill du ha något och äta? Jag funderade på att beställa mat."

"Ja, visst."

"Pizza?"

"Perfekt", sa jag och log och han log tillbaka med sitt fina leende som jag älskar. Herregud vad jag älskade honom. Jag behöver berätta för honom. Vi satt och pratade en stund och sen frågade han mig frågan som jag har väntat på.

"Så.. Vad ville du prata om?"

"Ehhmm, Justin.. Jag ville bara berätta att j-.." Det plingade på dörren. Just my luck.. Han reste sig upp och öppnade och det var pizza killen. Justin betalade och kom tillbaka med pizzan. Vi började äta men jag kände att jag var tvungen att säga något.

"Hur går det med din bror hemma?", frågade han. 

"Det vanliga.. Du vet hur han är."

"Du får gärna komma och sova här om du känner för det."

"Kan jag komma ikväll? För jag orkar inte vara hemma."

"Klart du kan", sa han och log. "Hur går det med Chris?"

"Ehh... Vi gjorde.. Slut."

"Varför?", frågade Justin helt oberörd. Hmm.. Det var konstigt..

"Emm.. John skrämde iväg honom, du vet, det vanliga."

"I'm sorry."

"Tack."

"Okej, men det var något du ville säga?"

Justins POV

"Hur går det med Chris?", frågade jag henne. Jag kunde inte låta bli, jag måste veta hur det är mellan de.

"Ehh... Vi gjorde.. Slut."

"Varför?", frågade jag och försökte se så oberörd ut som jag kunde men inombords skrek jag av lycka. Att se henne efter så många månader, fick jag känslorna tillbaka. "I'm sorry", sa jag men egentligen kunde jag inte vara gladare.

"Okej, men det var något du ville säga?", frågade jag henne.

"Ehhmm.. Asså jag kan bara säga sen, det är inte så bråttom."

"Jo, kom igen säg."

"Nej nej, vi kan hitta på något sen så kan jag berätta."

Jag reste mig upp för att kittla henne för jag vet att hon inte klarar av det.

"Justin... Låt bli."

"Säg, annars gör jag det." hon var envis så jag började kittla henne.

"JUSTIN AHHAHA JUSTIN, SNÄLLA SLUTA. JAG KAN INTE ANDAS HAHAA AAHHH SLUUTAAA JUSTIN"

Vi lugnade ner oss samtidigt och jag insåg snabbt att vi var väldigt nära varandra. Hon lutade sig fram men jag flyttade snabbt på mig och sa: "jag ska ta in kartongen till köket" och reste mig snabbt upp. Hon följde efter mig till köket.

"Justin.."

"Juste, du anar inte hur kul jag hade på min turné. Vi åkte till Irland och sen åkte vi ti-.."

"Justin!!" Han slutade prata. "Ändra inte samtalsämne."

"Fine, vad är det du vill säga?"

"Justin.. Jag äl-.."

"Säg det inte."

"Justin.."

"SÄG DET INTE!" Han skrek åt mig.. Jag har aldrig sett Justin såhär arg. "FÖRST NÄR JAG ÄR KÄR I DIG OCH VILL VARA TILLSAMMANS MED DIG, SÅ HAR DU KILLE OCH NU NÄR DU INTE HAR KILLE SÅ KOMMER DU TILL MIG FÖR ATT BERÄTTA DINA KÄNSLOR?!?!?!"

"JUSTIN, DET ÄR INTE SÅ!"

"BERÄTTA, HUR ÄR DET DÅ?" Nu skrek vi riktigt högt. 

"JAG ÄLSKAR DIG. JAG ÄLSKADE DIG DÅ, JAG VAR FÖRVIRRAD JUSTIN"

"SÅ NÄR HAN ÄR UTE UR DITT LIV SÅ KOMMER DU TILL MIG? TACK FÖR UTNYTTJANDET"

"JUSTIN, JAG UTNYTTJAR INTE DIG. JAG ÄLSKAR DIG." Mitt hjärta började slå fortare.

"Vet du vad? Jag tycker du borde gå."

"Vem är det nu som inte kan hantera en situation?", frågade hon. "Vi gjorde slut för flera månader sen och jag tänker inte ens på honom längre."

"Aa för det ska jag tro på."

"Justin, jag lovar. Det är dig jag tänker på, det är dig jag behöver, det är dig jag älskar."

"Cris, sluta.."

"Justin, jag älskar dig.."

"VET DU VAD CRIS?", sa jag och närmade mig mot henne.

"VADÅ JUSTIN?! SÄG VAD DET ÄR!"

Jag kysste henne och hon kysste tillbaka. Vi tog inte ens några pauser utan vi fortsatte. Jag lyfte upp henne och gick mot soffan medan vi fortfarande kysstes. 

"Jag älskar dig", mumlade jag innan jag kysste henne.

"Jag älskar dig mer", sa hon och fortsatte. 

Hoppsan hejsan, här händer det grejer! :o kommentera så kommer nästa kapitel fortare förhoppningsvis ;) puss  :)

Previosuly: Jag vände mig om och hon stod precis bakom mig. "Cris.. Vi behöver prata."

"Nej, vi kan inte prata om detta mer Justin.."

"Varför inte Cris? Jag är så otroligt jävla kär, head over heels for you, jag vill bara döööö just nu för jag är så kär och du säger att vi inte kan prata om det. Du känner också något, varför kan vi inte? Kom igen, berätta varför i helvete vi inte kan prata om detta för du känner något och jag är så himla kär i dig, Cris. Det enda jag vill göra just nu är att komma nära dig och kyssa dig tills jag inte kan andas mer." Jag råkade höja rösten lite mot henne, men det är bara för att jag är så kär och vill vara med henne. 

"Vi kan inte prata om detta för.."

"VARFÖR CRIS? Berätta VARFÖR vi inte kan prata om detta."

"Jag har en pojkvän, okej? DET är varför vi inte kan prata om det", sa hon och vände sig om.

"Du har en.. pojkvän..?", frågade jag chockat.

"Ja, Justin", sa hon. Jag kan inte tro mina öron..

Justins POV

Pojkvän? Hon måste skoja med mig. Om hon hade haft en pojkvän hade jag vetat det. Jag är hennes bästa vän, jag borde veta sånt. Eller? Varför vet jag inte om det?

”En pojkvän?”, frågade jag.

”Ja, Justin. En pojkvän. Vet du vad det är?, hon vände sig äntligen om.

”Hu-.. Nä-.. Varf-.. Varför har du inte sagt något?”

”Jag trodde inte att det spelade någon roll om du visste eller inte.”

”Aa, men nu gör det det.”

”Det kunde jag inte veta..”, sa hon.

”Vem är han?”

”Vadå, vem är han?” Hon lekte dum.

”Din pojkvän. Vem är din pojkvän?”

”Vad tänker du göra? Justin, om du nämner detta till honom kommer du aldrig mer se mig i hela ditt liv. Förstår du det?”, sa hon upprört.

Jag upprepade bara vad jag sa. ”Vem är din pojkvän?”

”En i skolan, du känner inte honom.”

”Try me.”

”Justin, kan du sluta vara så omogen?”

”Ba säg hans namn.”

”Fine, det är Chris.”

”Pff den där nollan?”

”Justin, jag tänker inte diskutera detta med dig längre. Och nej, han är inte en nolla”, hon började gå mot gästrummet.

”FINE, gå härifrån då. Som du alltid gör. Springer iväg från situationer som du inte kan hantera.”

”Justin, börja inte med mig.”

”Varför låtsades du som att du kände någonting för mig då? Varför kysste du tillbaka? Varför gav du mig förhoppningar? Varför Cris? Ba berätta varför du playade mig.”

”Justin, jag playade inte dig.” Hennes röst var mjukare nu.

”Vet du vad? Jag orkar inte ens kolla på dig. Jag trodde absolut inte såhär om dig”, jag gick till mitt rum och smällde dörren efter mig.

Det som gör ont är att hon inte ens berättade detta, men hon låtsades. Allt detta har gått för fort, jag inbillar mig att jag ens är kär i henne. Jag ska glömma henne från och med nu.

Cristabels POV 

Herregud, vad har jag gjort nu? Det klart att jag gillar Justin, men jag har såklart känslor för Chris. Han är jättesnäll mot mig och så underbar. Jag är en hemsk människa. Hur kan jag göra så mot både Chris och Justin? Jag vill inte förlora någon av de på grund av detta. Jag är verkligen en hemsk människa. Jag måste rätta till det här innan det förstör vår vänskap. Jag började gå mot hans rum.

”Juju?”, sa jag och knackade lätt på dörren. ”Jag vet att du är där inne, kom igen öppna dörren.”

Jag väntade på svar, men fick inget.

”Justin? Kom igen, vi måste snacka om det här. Jag vet att du antagligen hatar mig just nu, men snälla öppna dörren och snacka med mig.” Inget svar.. ”Fine, jag pratar med dörren då. Lyssna Justin, jag playade aldrig dig. Jag känner någonting för dig men jag har även känslor för Chris. Jag vet att jag är en hemsk människa som säger så, men jag vill inte såra någon av er. Jag vill inte heller förlora någon av er. Särskilt inte min bästa vän. Kom igen, Justin. Snälla..”

Justins POV

Jag höll på och byta om när jag hörde steg utanför min dörr. Tog precis av mig min tröja när jag hörde Cris säga ”Juju? Jag vet att du är där inne, kom igen öppna dörren.” Jag svarade inte, utan lyssnade bara på vad hon har och säga. När hon sa att hon känner någonting för mig började mitt hjärta slå fortare. Shit, jag måste sluta med det där om jag ska glömma henne. Jag ger upp, jag öppnar dörren.

Precis när jag öppnade dörren insåg jag att jag inte hade på mig någon tröja.. Oh well.

Hon skulle precis gå när hon hörde att jag öppnade dörren och hon sa ”Justin äntl-..” hon blev nog chockad av att jag stod utan tröja.

”Uhhm.. Ehh..”

Jag bara stod där och log.

”Fin kropp”, sa hon och började rodna.

”Tack”, sa jag och log.

”Justin, snä-..” jag lät henne inte fortsätta utan jag kysste henne.

”Okej, du måste verkligen sluta med det där”, sa hon och skrattade.

”Ser du att du vill?”, sa jag och blinkade. Men hon blev seriös.

”Välj mig, Cris”, sa jag.

”Justin..”

”Snälla..”

”Vet du vad? Jag måste gå nu, vi hörs”, sa hon och sprang ner.

”Vart ska du? Du ska sova här ikväll!!!”, sa jag och hörde dörren smälla igen. Fan också..

Cristabels POV

Jag rusade ut från Justins hus och satte mig i bilen och körde hem. Hans läppar när de nuddade mina.. Åå herregud, jag vet inte vad jag ska göra.

Jag var hemma inom 5 minuter och jag gick in till köket. Nej... Nej, nej nej, jag glömde att han var här.

”Nämen hej Cris. Ska du inte hälsa på mig nu när jag är ute från fängelset?”

Förlåt för det försenade kapitlet, hoppas ni förlåter mig! Puss på er som har stannat kvar <3