---

Den irreterande ringsignalen väckte mig. Jag försökte att fortsätta sova, men den var för irreterande.

"Mmm..?"

"Justin?!", jag hörde Cris panikslagna röst.

"Ja?"

"Jag hörde precis meddelandet, what's up?"

"Äsch, det var inget. Jag behövde bara lite sömn, vilket du tog ifrån mig nu haha."

"Oj, förlåt. Men fick panik av det meddelandet, trodde du skulle göra någonting dumt."

"Nej då."

"Så.. Vad ska du göra idag, Juju?", Juju var Cris söta smeknamn som hon har gett mig.

"Tänkte dra en snabbis till London och chilla där borta och sen tänkte jag gå ut och rida på min enhörning."

"Juju.."

"Nej, ska sitta hemma och deppa over the fact att jag precis har blivit dumpad av min tjej."

"Okej.. Jag kommer över och så hittar vi på någonting kul."

"Nej, det behövs verkligen inte. Ska duscha och så ska jag ba chilla och spela spel. Det är lugnt, jag lovar Cris."

"Jag tror dig inte. Men jag ringer dig snart. Puss", sa hon snabbt och la på. 

 

Nu kan jag äntligen försöka somna om.

 

Aa men herregud, inte igen. "Hallå?"

"Heeej broooor, vad händer?", wow Fredo var verkligen pigg idag.

"Inget, försökte sova, men ingen vill tydligen låta mig sova idag. Själv?"

"Jag och hela gänget ska dra ut på restaurang och käka och sen hitta på någonting kul. Du är med va?"

"Nää.. Känner inte för det idag."

"Kom igen Justin, du måste göra något någon gång."

"Jag vet, men jag känner bara inte för det idag."

"Justin.."

"Nej seriöst, oroa dig inte. Ska sitta hemma och chilla, spela spel och sånt. It's cool."

"Aja, vi hörs."

 

Ingen ide och somna om. Bäst att jag går upp och börjar röra på mig. Gick in och duschade. Tog kort på mig själv. Tiden gick fortare då. Satt i köket och spelade spel när jag helt plötsligt hörde röster utanför.

 

"YOO JUSTIN, DOOOG", vad gör Fredo här..

"Heeeyyy Justinnnn", Scooter var också här antagligen.

"WHAT'S UP JUS?", Kenny och hela gänget strömmade in hos mig.

"Hej killar, vad händer?"

"Jo, eftersom du inte ville komma med oss, så kom vi till dig", sa Ryan. 

"Det var snällt av er, men ni behövde verkligen inte.."

"Äsch, du behöver en guy's night."

"Cris frågade mig om vi skulle göra någonting men jag nobbade henne. Kan jag säga till henne att komma medan vi alla är här?"

Alla killar gav varandra en blick och log mot mig.

"What's up?", frågade jag och hade ingen aning om varför de log mot mig. 

"Jaså, du vill ringa Cris..", började Fredo.

"Jaa..?"

"Så, Justin. Du och Cris.. Är det någonting på gång där eller? Ni är väldigt nära och hon är en väldigt fin och rar tjej", fortsatte Scooter. 

Jag brast ut i skratt. "Vänta, är ni seriösa?"

"Jaa.."

"Nej, alltså vi är bara vänner inget annat. Glöm dessutom inte att jag precis har gjort slut med min tjej. Bara för några timmar sen."

"Nej, alltså vi menar inte så. Men vi har alltid sett att ni har kemi mellan er."

"Nej, det är inget sånt mellan oss.."

"Är du säker på det?", frågade Fredo med en seriös röst. 

"Nja.."

---

Har skaffat blogresponse, ställ gärna frågor där! Lite tråkigt och kort kapitel, men man måste komma in i novellen lite och då behövs sånna kapitel. Kommentera gärna och sprid bloggen :)!

Previously: "Justin, jag gör det så mycket. Men jag klarar inte av det bara längre."

"Det var ju lustigt, för jag skulle kunna ge upp allting för dig. Allt som jag kämpade för, bara sådär, in a heartbeat för dig."

"Förlåt..", hon sprang ut med tårar i ögonen. Jag stod kvar i mitt kök. Hur hände detta hända helt plötsligt? På vår 2 årsdag. Hon hann inte ens se middagen som jag fixade till henne. Jag kände mitt hjärta brista i 1000 delar. 

Jag gick ut till terassen där vår middag stod och kallnade. Jag vet inte vad som hände. Helt plösligt satt jag på golvet och jämte mig var resten av vår middag, bordet, stolarna osv. Jag brast ut i gråt. Hon krossade mitt hjärta, bara sådär. Inte ens någon varning. Hur har hon mage till det? På vår 2 års dag! Jag hade köpt presenter och fixat en romantisk middag, helt själv. Jag försökte att stoppa tårarna, så jag ba la mig ner och blundande. 

 

Några timmar senare, Cristabel's POV

"Justin?" Var är han..

"Justin? Jag vet att du är här någonstans."

"Justin... Du måste svara förr eller senare, för jag vet att du är här."

"Mmmm..."

"Herregud, vad har hänt, Justin?"

"Oh, you know the usual. Min flickvän krossar mitt hjärta på vår 2 års dag."

"Och det är därför du har förstört hela din terass, eller?"

"Yep, kinda.."

Shit, jag har aldrig sett Justin såhär. Vi har känt varandra riktigt länge och jag har aldrig i hela mitt liv sett honom såhär. 

"Justin, kom nu.."

"Nej Cris, ba låt mig va lite."

"Nej, jag tänker inte lämna dig. Kom, jag fixar någonting att käka."

 

Vi gick in tills hans enorma kök och jag började ta fram ingredienser.

 

"Okej, vill du berätta vad som hände eller?", frågade jag medan jag letade runt i skåpen för att hitta en stekpanna.

"Vem berättade ens för dig?"

"Du vet din söta lilla granne?"

"Ja.."

"Hon ringde och sa att hon var orolig för dig, så jag kom hit så fort jag kunde."

"Du är världens bästa vän, vet du det?"

"Ja, det vet jag", sa jag och skrattade. "Så.. Vad vill du äta?"

"Det jag alltid vill när jag är ledsen.."

"Pannkakor med nutella, coming right up!"

Jag stannade hos Justin några timmar och körde sedan hem.

 

"Cris, är det du?", ropade min mamma från köket.

"Ja, jag är hemma."

"Mår han bra?", sa mamma med en sorgsen röst. Man hörde att hon var ledsen.

"Nej, men jag ska gå till honom imorgon med. Han behöver verkligen en vän just nu."

"Jasså, en vän...", sa mamma lite skämtsamt.

"Haha, ja mamma. En VÄN."

"Berätta nu, varför är du och Justin inte ett par?", sa min mamma och betonade ordet varför. 

"Mamma, vi är vänner och ingenting annat. Han och Selena har precis gjort slut.."

"Jaja, men jag kommer att se er två som ett par innan jag dör", sa mamma och skrattade.

"Det är långt fram tills dess, hoppas inte för mycket mamma. Jag går upp."

"Godnatt, gumman."

 

Justin's POV

 

*Spelar på pianot medan han sjunger*

 

 

Detta lät ju mycket bättre. Jag testar att ringa henne..

 

"Hej, det här är Selena. Jag kan inte svara nu, men lämna ett meddelande så ringer jag upp senare." "SWAAAGGGG" "Hahahaha, Justin slu-.." där tog röstbrevlådan slut. 

 

 

"Hej Selena, det är jag... Justin. Jag vet att du lyssnar på detta just nu. Snälla svara, jag saknar dig redan. Jag vill inte att vi ska göra slut. Jag älsk-.." FAN, JÄVLA IDIOT RÖSTBREVLÅDA. Cris kanske svarar om jag ringer henne.

 

"Hej, det är Cristabel. Jag har inte svarat, obvisouly haha. Men säg vad du vill säga, så ringer jag om jag orkar. Puss."

---

Jag vet att det inte är så bra än, men det är ju bara andra kapitlet. Den kommer bli bättre, jag lovar. Jag har redan tänkt ut grejer :) Sprid gärna! Puss

"Vad menar du? Vadå göra slut?"

"Justin kom igen, det funkar inte längre."

"Vadå funkar inte längre? Vad menar du med det?"

"Jag menar att det inte funkar mellan oss längre. Du är på turne och jag åker runt i landet. Vi träffar inte ens varandra."

"Vi visste båda två att det skulle bli så, men vi lovade varandra att inte ge upp. Vad hände med det, Selena?"

"Justin.. Gör det inte svårare än vad det redan är. Okej?"

"Selena, jag äl-.."

"Säg det inte. Du gör det bara svårare."

"Men jag gör ju det, så mycket!! Du anar inte. Du är mitt livs kärl-.."

"Justin, snälla sluta.."

"Vadå, finns det någon annan?"

"Nej, det finns ingen annan än dig. Men det har hållt på länge nu, vi snackar knappt längre."

"Selena.."

"Vet du vad? Jag ska gå för att göra det enklare, hejdå."

 

Jag tog tag i hennes arm.

 

"Selena, gå inte!!"

Hon tittade inte ens på mig, hon kollade bara ner. Hon mumlade ett lågt "förlåt" och sprang ut. Jag sprang efter henne. 

 

"VADÅ SKA DU BARA GE UPP PÅ OSS? VAD HÄNDE MED ATT VI ÄLSKAR VARANDRA? VAD HÄNDE MED ATT VI SKULLE GIFTA OSS, SELENA? HAR DU GLÖMT DET?"

Hon vände sig om långsamt. 

"Förlåt, jag klarar inte av pressen bara. Jag gör inte det. Det räcker nu."

"VILKEN PRESS, SELENA? JAG GÖR ALLTING FÖR DIG. JAG SKULLE KUNNA DÖ FÖR DIG, BARA SÄG ORDET."

"Justin jag äl-.."

"Nej, säg det inte. Gör det inte svårare, remember?"

"Justin, jag gör det så mycket. Men jag klarar inte av det bara längre."

"Det var ju lustigt, för jag skulle kunna ge upp allting för dig. Allt som jag kämpade för, bara sådär, in a heartbeat för dig."

"Förlåt..", hon sprang ut med tårar i ögonen. Jag stod kvar i mitt kök. Hur hände detta hända helt plötsligt? På vår 2 årsdag. Hon hann inte ens se middagen som jag fixade till henne. Jag kände mitt hjärta brista i 1000 delar. 

 

Okej, det var den första delen! Vad tyckte ni? :)

Hej. Jag kan berätta lite om mig själv. Jag heter Johanna och bor i södra Sverige. Jag gillar att skriva och jag ska göra mitt bästa med att uppdatera bloggen. Läs gärna bloggen och tipsa era vänner! :) Tänkte att börja med en Justin Bieber novell. Jag vet faktiskt inte om jag ska skriva novellen på engelska för att göra det mer realistiskt, eller bara skriva på svenska. Några ideer?