Previosuly: Jag vände mig om och hon stod precis bakom mig. "Cris.. Vi behöver prata."

 

"Nej, vi kan inte prata om detta mer Justin.."

 

"Varför inte Cris? Jag är så otroligt jävla kär, head over heels for you, jag vill bara döööö just nu för jag är så kär och du säger att vi inte kan prata om det. Du känner också något, varför kan vi inte? Kom igen, berätta varför i helvete vi inte kan prata om detta för du känner något och jag är så himla kär i dig, Cris. Det enda jag vill göra just nu är att komma nära dig och kyssa dig tills jag inte kan andas mer." Jag råkade höja rösten lite mot henne, men det är bara för att jag är så kär och vill vara med henne. 

 

"Vi kan inte prata om detta för.."

 

"VARFÖR CRIS? Berätta VARFÖR vi inte kan prata om detta."

 

"Jag har en pojkvän, okej? DET är varför vi inte kan prata om det", sa hon och vände sig om.

 

"Du har en.. pojkvän..?", frågade jag chockat.

 

"Ja, Justin", sa hon. Jag kan inte tro mina öron..

 

---

 

Justins POV

 

Pojkvän? Hon måste skoja med mig. Om hon hade haft en pojkvän hade jag vetat det. Jag är hennes bästa vän, jag borde veta sånt. Eller? Varför vet jag inte om det?

 

”En pojkvän?”, frågade jag.

 

”Ja, Justin. En pojkvän. Vet du vad det är?, hon vände sig äntligen om.

 

”Hu-.. Nä-.. Varf-.. Varför har du inte sagt något?”

 

”Jag trodde inte att det spelade någon roll om du visste eller inte.”

 

”Aa, men nu gör det det.”

 

”Det kunde jag inte veta..”, sa hon.

 

”Vem är han?”

 

”Vadå, vem är han?” Hon lekte dum.

 

”Din pojkvän. Vem är din pojkvän?”

 

”Vad tänker du göra? Justin, om du nämner detta till honom kommer du aldrig mer se mig i hela ditt liv. Förstår du det?”, sa hon upprört.

 

Jag upprepade bara vad jag sa. ”Vem är din pojkvän?”

 

”En i skolan, du känner inte honom.”

 

”Try me.”

 

”Justin, kan du sluta vara så omogen?”

 

”Ba säg hans namn.”

 

”Fine, det är Chris.”

 

”Pff den där nollan?”

 

”Justin, jag tänker inte diskutera detta med dig längre. Och nej, han är inte en nolla”, hon började gå mot gästrummet.

 

”FINE, gå härifrån då. Som du alltid gör. Springer iväg från situationer som du inte kan hantera.”

 

”Justin, börja inte med mig.”

 

”Varför låtsades du som att du kände någonting för mig då? Varför kysste du tillbaka? Varför gav du mig förhoppningar? Varför Cris? Ba berätta varför du playade mig.”

 

”Justin, jag playade inte dig.” Hennes röst var mjukare nu.

 

”Vet du vad? Jag orkar inte ens kolla på dig. Jag trodde absolut inte såhär om dig”, jag gick till mitt rum och smällde dörren efter mig.

 

 

 

Det som gör ont är att hon inte ens berättade detta, men hon låtsades. Allt detta har gått för fort, jag inbillar mig att jag ens är kär i henne. Jag ska glömma henne från och med nu.

 

 

 

Cristabels POV 

 

Herregud, vad har jag gjort nu? Det klart att jag gillar Justin, men jag har såklart känslor för Chris. Han är jättesnäll mot mig och så underbar. Jag är en hemsk människa. Hur kan jag göra så mot både Chris och Justin? Jag vill inte förlora någon av de på grund av detta. Jag är verkligen en hemsk människa. Jag måste rätta till det här innan det förstör vår vänskap. Jag började gå mot hans rum.

 

”Juju?”, sa jag och knackade lätt på dörren. ”Jag vet att du är där inne, kom igen öppna dörren.”

 

Jag väntade på svar, men fick inget.

 

”Justin? Kom igen, vi måste snacka om det här. Jag vet att du antagligen hatar mig just nu, men snälla öppna dörren och snacka med mig.” Inget svar.. ”Fine, jag pratar med dörren då. Lyssna Justin, jag playade aldrig dig. Jag känner någonting för dig men jag har även känslor för Chris. Jag vet att jag är en hemsk människa som säger så, men jag vill inte såra någon av er. Jag vill inte heller förlora någon av er. Särskilt inte min bästa vän. Kom igen, Justin. Snälla..”

 

 

Justins POV

 

Jag höll på och byta om när jag hörde steg utanför min dörr. Tog precis av mig min tröja när jag hörde Cris säga ”Juju? Jag vet att du är där inne, kom igen öppna dörren.” Jag svarade inte, utan lyssnade bara på vad hon har och säga. När hon sa att hon känner någonting för mig började mitt hjärta slå fortare. Shit, jag måste sluta med det där om jag ska glömma henne. Jag ger upp, jag öppnar dörren.

 

Precis när jag öppnade dörren insåg jag att jag inte hade på mig någon tröja.. Oh well.

 

Hon skulle precis gå när hon hörde att jag öppnade dörren och hon sa ”Justin äntl-..” hon blev nog chockad av att jag stod utan tröja.

 

”Uhhm.. Ehh..”

 

Jag bara stod där och log.

 

”Fin kropp”, sa hon och började rodna.

 

”Tack”, sa jag och log.

 

”Justin, snä-..” jag lät henne inte fortsätta utan jag kysste henne.

 

”Okej, du måste verkligen sluta med det där”, sa hon och skrattade.

 

”Ser du att du vill?”, sa jag och blinkade. Men hon blev seriös.

 

”Välj mig, Cris”, sa jag.

 

”Justin..”

 

”Snälla..”

 

”Vet du vad? Jag måste gå nu, vi hörs”, sa hon och sprang ner.

 

”Vart ska du? Du ska sova här ikväll!!!”, sa jag och hörde dörren smälla igen. Fan också..

 

 

Cristabels POV

 

Jag rusade ut från Justins hus och satte mig i bilen och körde hem. Hans läppar när de nuddade mina.. Åå herregud, jag vet inte vad jag ska göra.

 

Jag var hemma inom 5 minuter och jag gick in till köket. Nej... Nej, nej nej, jag glömde att han var här.

 

 

 

”Nämen hej Cris. Ska du inte hälsa på mig nu när jag är ute från fängelset?”

 

---

Förlåt för det försenade kapitlet, hoppas ni förlåter mig! Puss på er som har stannat kvar <3